Mina döttrar är djupa tänkare. De har frågat mig hur man som kristen kan tro på Big Bang kosmologi och Bibeln samtidigt? Jag funderade länge på hur jag resonerar. Jag fick inspiration att sätta mina tankar på pränt.
Det kan vara värt att påminna om att den teori som sedermera fått namnet ”Big Bang” introducerades 1931 av en belgisk präst(!) och fysiker, Georges Lemaitre. Han härledde teorin om tidens och rummets begynnelse ur Einsteins generella relativitets teori. Lemaitre var noga med att hålla isär religion och vetenskap. Han menade att det varken finns samband eller motsägelse mellan tro och den vetenskapliga teorin om Big Bang.
Min egen uppfattning är att vetenskap är en övning för hjärnan. Att förstå Big Bang, rummets och tidens ursprung, kräver att man förstår koncept som rum-tidens krökning, tomrummets expansion och mycket matematik. Det är en fantastisk prestation att man lyckats pussla ihop universums ursprung genom en kombination av matematisk slutledning och astronomiska observationer.
Man blir hänförd både inför universums storhet och skönhet och inför människans förmåga att förstå och tolka en verklighet som ligger så långt bortom våra vardagliga liv. Den som är troende kan uppskatta båda dessa mirakel.
Min mening om religion är att den skall begrundas främst med hjärtat.
Jesus befaller oss i bergspredikan ”Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.” Detta är inte ett pussel för hjärnan att förstå men väl en utmaning för hjärtat.
Vi skall inte förvånas att Bibelns skapelseberättelse inte introducerar generella relativitetsteorin och andra vetenskapliga begrepp då den först nedtecknades av nomadfolk för mer än 2600 år sedan. Den är vacker och poetisk och den har givit mening till folk genom årtusenden. Att texten inte är en vetenskaplig-logisk beskrivning av universums tillkomst var förstått åtminstone sedan 200 talet. De sanningar som finns i den kan bara förstås om man tar ett perspektiv i denna kontext.
Kapitel 1, Vers 1 : ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.”
För 2600 år sedan så var himmel och jord väsentligen allt vad man förstod universum att vara. Den centrala religiösa sanning som vi kan ta vara på idag är att vår värld, som numera är mycket större, därför att vi kan se längre, skapades av Gud.
Kapitel 1, Vers 2-5 ”Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.”
Texten fortsätter poetiskt. Hur det blev kväll och morgon innan solen var skapad är ett mysterium som inte tillåter sig att förstås med logiska överväganden, men det låter vackert, och tilltalar estetiska sinnet!
Kapitel 1, Vers 27 : ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.”
Mitt hjärta tänker att anledningen till att vi kan förstå Big Bang kosmologi och kan bygga och skicka ut rymdfarkoster som kan mäta och kartlägga mikrovågsstrålning från universums första ögonblick är att vi är skapade i Guds avbild. Ungefär som Gud kan skapa universum ur sin tanke, så kan vi göra verklighet av våra ideer. Det skiljer oss från andra väsen som befolkar vår värld.
(Skriven 2016)
J. Ebert K. funderar 
Lämna en kommentar