Fri vilja framstår som mystisk när vi betraktar den som ett fysiskt fenomen. Men vi behöver den för att förstå handlingar, moral, rättvisa etc. Jag tror att lösningen på frågan om fri viljas existens ligger i frågan om vad det innebär att något existerar.
Monism är uppfattningen att allting har en grundläggande substans eller ett existenssätt. Det finns två monistiska världsbilder (som jag känner till):
Materialism: Allt som existerar är materia eller materiens processer. Tankar är ting. Detta överensstämmer väl med våra grundläggande intuitioner om vad det innebär att existera.
Idealism: Allt som existerar är idéer eller tankar. Saker är tankar. Detta är mindre intuitivt, men idealister har ett gott argument i den mån att sinnet är vår primära verklighet. Allt i den fysiska världen måste ta formen av en idé för att medvetandet ska kunna hantera det.
Jag tror att båda dessa världsuppfattningar misslyckas. Inte för att deras påståenden om den materiella världen respektive sinnet är felaktiga, utan för att de är ofullständiga sätt att förstå verkligheten. Att göra någon av dem till en slutgiltig förklaring skapar absurditeter som förnekelse av fri vilja eller förnekelse av världens existens när ingen upplever den.
En kombinerad världsuppfattning är att vara dualist. Det är i grunden en övertygelse om att de objektiva (materiella) och subjektiva synpunkterna är lika verkliga. Denna syn är framträdande i kristet tänkande men den har också stöd bland ateistiska tänkare som Thomas Nagel.
Jag tänker att den dualistiska synen har mycket bättre förklaringskraft för människans tillvaro. Men jag tror att det kan finnas mer som är verkligt än bara detta. Denna syn kallas pluralism.
Tänk på matematiska objekt som Mandelbrotmängden. Detta objekt passar varken in i en materialistisk eller idealistisk syn, men det har egenskaper som hör till både en sak och en idé. En anmärkningsvärd skillnad är att både saker och idéer verkar vara temporala. Medan tal och matematiska objekt skulle existera oberoende av tid. Således tror jag att Mandelbrotmängden kan ha varit gömd inom matematikens domän redan innan universum började, och sedan upptäcktes den under förra seklet.
Vi borde inte bli förvånade över att det finns ett behov av många sätt att förstå verkligheten. Alla dessa synsätt är bara berättelser (teorier, myter, berättelser) som människor skapar. Det som är verkligt är något annat – det bästa vi kan hoppas på är att våra berättelser har en användbar korrespondens med verkligheten inom det område där de är tillämpliga. Einsteins relativitetsteori är utmärkt för att förstå gravitationens effekter. Den är inte så lämpad för att förklara begrepp som ”engagemang” eller ”siffror”.
(Skriven 2025)
J. Ebert K. funderar 
Lämna en kommentar